söndag 25 september 2016

In the extended livingroom



Vuxna och barn, grillkol, Pokemon Go, skateboard, sparkcykel och kaffe på termos. Vi bestämde träff med A och E och knoddarna i Drakenparken och tänk vad schysst det kan vara med rätt väder och preparations. Vuxna hinner prata lite, ungarna kan yra runt och hitta nya vänner och när man blir hungrig slänger man på en korvbit på elden.
Stockholm. Vissa dagar tycker man bättre om den än andra.

Södermalm, 25 september, 2016.


lördag 24 september 2016

Att ha kul på jobbet (tack alla kolleger)



Ny arbetsvecka avklarad. Den var intensiv. Eftersom Helene varit i Göteborg några dagar har jag lagt på en extra rem för att hinna med. Det har gått bra. Men det känns att vi varit lite kort om folk på grund av sjukdom. 
När fredagseftermiddagen kommer: low energy guy. 
Jag hade tänkt stanna hemma men när jag fick chans att träffa mina bästa boys för ett glas gick jag ut. Det var värt. Som det alltid är. 
På väg till de östra delarna av Södermalm tänkte jag på hur mycket jag tycker om mina kolleger. Jag tycker om varenda en!
Och de jag jobbar närmast just nu, vi har ett fantastisk bra samarbete. Det är skitkul. Vi lär av varandra och inga pinnar i röven så långt ögat når. 
Det är kanske den viktigaste anledningen 
till att vi kan ha så högt produktionstempo. Och den absolut viktigaste anledningen till att jag trots att jag ibland känner mig dränerad, ändå älskar mitt jobb. 
En ynnest. 

söndag 18 september 2016

Hört talas om Horace and Pete?

Ett kort besök bättre än inget besök. Vi åkte lördag efter simskola och fick 24 fina timmar på landet. 

Jag hann gräva upp en rabatt, klippa gräset, göra en äppelpaj och springa en sväng över nejderna. 

Jag och sonen plockade ett par Pokemon på grusvägen mot Nilslund och dottern körde ett par rejäla omgångar på slänggungan. 

Jag lyssnade på Marc Marons intervju med Louis CK om Horace and Pete när jag klippte gräset. Den serien hade jag aldrig hört talas om men efter att ha hört LCK prata om den, ja det är nog en sak man ska se. 


måndag 12 september 2016

Avbröt Mikaela Laurén mitt i en fika för att visa min uppskattning


Jag sprang hem från jobbet idag. Det var jobbigt men jag tyckte om det. När jag kom till Mariatorget såg jag något i ögonvrån som fick mig att sakta ner och sedan vända. Var det inte Mikaela Laurén som satt där. Boxaren som mjag och Helene beundrat på Hovet i lördags efter att hon gått tio stenhårda ronder mot Klara Svensson. Laurén förlorade, men vilken match det var! 
Jag vände på klacken för att titta mer noggrant. Jo det var hon som satt där och fikade med två andra. Hon hade solglasögon på sig men jag är bra på att känna igen folk. 
"Fan vilken match det var!" sa jag rätt ut.
Hon tittade upp och jag fortsatte, svettig och med hög röst: 
"Jag höll på dig, men det går väl inte och säga annat än att det var en fair vinst för Klara."
Hon höll med. Det var därför jag inte höll upp armarna i slutet, sa hon. 
"Men vilken match det var. Vilken show! Tio stenhårda ronder. Jag ville bara tacka för uppvisningen", fortsatte jag. 
Hon tog av sig solglasögonen och visade den största blåtira jag sett. 
Hoppas du inte blir rädd nu, sa hon. 
Nej nej intygade jag och fortsatte babbla. Jag var uppe i varv. Jag var ju ute på springtur. 
"Jag och min fru gick och såg matchen. Det var första gången för henne. Hon var skeptisk innan men erkände efteråt att hon tyckte det grymt. Det var grymt! Jag var så sjukt peppad!"
Hon tackade så mycket för supporten och jag sprang vidare.

Vilket härligt möte på gatan! Jag var glad flera timmar efteråt. 

tisdag 6 september 2016

Därför bevakar jag kommunfullmäktige



Lite klassiskt höger-vänster blev det på höstens första möte i kommunfullmäktige på måndagen. Jag var där som vanligt och gjorde vad jag kunde för att leverera  live-tweets och en sammanfattning i artikelform när allt var klart. 
Det är det som är de svåra på de här passen. Att simultanjobba med två olika saker. Det går ju inte att göra två saker precis samtidigt så när jag tar några minuter till att formulera ett stycke sammanfattning, missar jag det som händer just i den stunden. Men men, jag tycker att jag klarar det rätt bra. Det är få saker jag får så mycket positiv feedback för som bevakningen av kommunfullmäktige. Jag började med den på eget bevåg för jag hade en tes om att stockholmare egentligen bryr sig om vad som händer i stadens högsta beslutande organ men att upplägget är så svårtillgängligt att det krävs lite hjälp. Dessutom ville jag själv lära mig mer av det politiska livet i Stockholm. Jag hade rätt. Sedan jag satte igång att bevaka KF så har även Viktor Barth-Kron på DN göra det på ett ypperligt sätt. 
Just igår var han inte på plats men i vanliga fall är han det. Det brukar vara jag, VBK och Lars Epstein (DN-bloggaren) som sitter där på pressläktaren. 
Nedanför oss, i mycket vackra Rådsalen, sitter Sveriges mäktigaste lokalpolitiker. De beslutar om  parkeringsavgifter, försäljningar av kommunala tillgångar, hur pengar förskolor, grundskolor och gymnasieskolor ska få, var det ska byggas och om hur hemtjänsten ska vara upplagd. Med mera med mera. Trots det är kommunfullmäktige en sorgligt dåligt bevakad församling. 
Det behöver inte vara jätteallvarligt eftersom den kommunala processen innebär att de allra flesta ärenden är avgjorda redan i förväg. Den som följt ett ärende vet att de kraftigaste reaktionerna sker tidigt, kanske redan innan ett förslag ska behandlas i en första facknämnd, på det första trappsteget i kommunens beslutstrappa. Och när ärendet väl är framme i KF är det bara formalia kvar. 

Men samtidigt: Det är i KF saken avgörs på riktigt. Det är så klubban svingas för sista gången. Hur framställer politikerna sitt ärende? Vilka argument använder oppositionen när det gäller att stå i en talarstol och framföra dem inför hela församlingen på 101 ledamöter plus en radda tjänstemän i bakgrunden?
Vilka gör bort sig? Vilka är mest aktiva?
Allt sådant går inte att få reda på om man inte är på plats, eller tittar på webb tv-sändningen. 
Dessutom. Besluten fattas där och då. Om du själv ser och hör när klubben faller har du stor chans att bli först med att berätta om det senaste beslutet. 

Det sämsta med alltihop är att det håller på så sent, till klockan 22 minst. Dagen efter är jag alltså inte särskilt sugen på att gå upp i svinottan och börja jobba igen. 

söndag 4 september 2016

En paus i parken innan morgondagens Stadshusbevakning


Såg ni matchen? Härlig vinst för Gustafsson. 

Den ena har tagit med sig skateboard och den andra ömsom spelar Pokemon Go ömsom hoppar runt och sjunger. Båda är nöjda. 
Det är i sådana här stunder som jag kan finna ett ovanligt lugn. Jag är med barnen (åtminstone två av tre) och vi är utomhus. Hustru är med storbarnet och gör något annat. Jag säger hej till någon förälder här och där och även om jag inte har tagit med mig något att pilla med så är det fint. 

Det spelar in att det är söndag. Default-inställningen på söndagar är paus, umgänge, vila. Goda förutsättningar för att det ska bli bra. 

####

Imorgon ska jag bevaka kommunfullmäktige i Stockholms stadshus. 
Den som är intresserad av att veta vad politikerna beslutar kan följa #sthlmpol på Twitter. Där bombar jag på från cirka klockan 17.